HEJMIA.se

Priffe och jag.

Snorig och dan tillbringar jag den mesta tiden i soffan med Vänner-boxen.

För första gången på flera år gnäller jag inte över vintern. Jag gillar den. Vi har fått en vit jul, mycket snö och skonats från snöslask tack vare kylan. Tills nu. Plusgrader med slaskig gegga och brun snö som följd. Jag vet. Det måste bli plusgrader någon gång för att snön ska försvinna... Men med så mycket snö som vi har så tar det väl flera månader.

Jag mötte på en dam häromdagen som vrålade om att det hela var en KATASTROF. Hon kom inte upp för en liten backe och måste köra ner och ta ny sats. Det var en KATASTROF! Visst blir jag jävligt irriterad när hjulen slirar och man blir stående, men någon KATASTROF är det inte. Jordbävningen i Haiti, tsunamin i Thailand, det var katastrof.

(Har ni tänkt på att när man säger ett ord många gånger så låter det till slut jättekonstigt? Det är...katastrof)

Nu är jag sååå trött efter ett par timmar i grannstaden tillsammans med några vänner. Har letat land och rike runt (nåja) efter ett par röda termobyxor och hittade till slut ett par, ETT PAR, på Myrorna. Sitter som gjutna för 85 kronor. När sådant händer blir jag så löjligt lycklig att jag nästan blir troende. Jag skojar inte, det är svinsvårt att hitta ett par schyssta termobyxor som inte kostar hundratals kronor. De flesta butiker hade inga kvar, de går åt direkt nu i det här vintervädret. Snacka om tur.

Ja, och så ringde ju folktandvården också. 11:20 i morgon.
(Skitliv)

Vågar jag säga att det känns som om en ryggsäck fylld med betong lyfts av från mina axlar?

Det blir inget jobb i helgen. Enligt min handläggare FÅR jag inte jobba mer än fem timmar i veckan. (Var uppskriven på 15-16 timmar i helgen) Det var dessutom några papper som skulle ordnas och därför var hon osäker på om det var okej att jag jobbade i helgen och sa att jag måste tacka nej. Så jag fick ringa hotellet och vänligt men bestämt avboka. Jag ska på möte med min handläggare på FK och arbetsförmedlingen på måndag, då ska vi gå igenom hur det ligger till och hur jag får jobba. Jag klargjorde också att om jag får extrajobb så drar jag ner på praktiken.

Dansa en liten dans, någon?

Då kommer här veckans planering.

Måndag: Dö.
Tisdag: Dö.
Onsdag: Dö.
Torsdag: Dö.
Fredag: Dö.
Lördag: Dö.
Söndag: Dö.

Nu väntar två deprimerande veckor...

Jag ska jobba helg.

Jag försöker ju att inte tänka så mycket men oron är påträngande och jag kan inte slappna av. Det känns som förr, när ingenting kändes roligt, bara...ingenting. Skitjobbigt. Jag vill och behöver verkligen ha någonting att se fram emot för att hålla oron i schack, men ändå kan jag inte känna någon lust för det. Ja, jag är en jävligt komplicerad människa.

Vi hörs.

Så kom frågan. Kan du tänka dig att jobba extra på helger om det behövs? Naturligtvis kan man inte tacka nej till en sådan fråga. Speciellt inte jag. Eller?

De får gärna höra av sig om de behöver hjälp.

Så fort jag hade sagt det kände jag ångesten kasta sig över mig. Jobba helg? Min hjärna skriker ja och min mage vrålar nej. Jag har aldrig någonsin velat ha ett jobb där kväll/helg ingår. Den tiden är helig för mig, har alltid varit. Jag önskar att det inte var så, för då kanske jag inte hade mått så jävla dåligt nu. Det känns som om hela helgen är förstörd och jag har tappat sugen för alltihop.

Nej, om man skulle ta och droga ner sig.

06:30 står jag med strösocker över hela köksgolvet. Det var bara att dra fram dammsugaren. Strösocker som är så himla lätt att få upp också. Inte.

När jag körde hem från praktiken kröp det en spindel över bilrutan. På utsidan, som tur var, annars hade det inneburit trafikfara. Men borde inte alla spindlar typ...ligga i ide nu?

Jag har i alla fall fått en välbehövlig och skön långpromenad.

Idag slipper jag springa upp och ner för trapporna till tvättstugan också.
Tiden ska utnyttjas väl.
Jag ska ZAPPA!