HEJMIA.se

Jag är trött.

Visste ni att det sitter en liten gubbe på min axel?

Pssst... Är det inte dags att du ger upp? Du hör ju själv... Du är ohjälplig... Hör inte hemma här... Den här världen passar inte dig... Du är annorlunda... Flyg hem!

Ibland viskar han. Ibland skriker han.

Men han sitter alltid där.

Jag har sålt mina biologiböcker.

Nu kan hund få mat en månad till.

=)

Jag är trött...och ledsen. Dagen började inte bra alls. Än en gång fick jag "tips" på vad jag kan (borde?) göra, istället för det jag gör. I all välmening säkert, men det sved så inuti att tårarna bara rann så fort jag blev ensam. Jag var tvungen att öppna ett fönster, för det kändes som om lungorna var på väg att sprängas av ångest. Det gör det fortfarande.

När jag äntligen fick gå för dagen var det raka vägen till ett möte med mina handläggare på arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Totalt utmattad av ledsenhet och frustration och ångest blev det störtdyk igen. Jag satt lutad över bordet och bara grät. För första gången på länge kom känslan av att vilja ge upp tillbaka, att inte vilja vara med längre. Att inte finnas till.

Raka vägen hem, bara för att sitta med hund i famn när jag gråter så jag skakar.
Den bästa påminnelsen om varför jag gör det här.

Jag hann knappt tänka färdigt tanken att städa ur köksskåpen, innan jag började snarka.

Är det inte lustigt.

Idag har jag varit iväg och valt ut färg till mitt sovrum. De tapetserar inte längre utan sätter upp väv och målar. Jag valde en färg som heter "sand" och en som heter "lera" som fondvägg. Jag hoppas att det blir bra. Och jag hoppas att det går fort. Jag vill få ommålat men blir så orolig i kroppen när det är någonting på g, när mitt hem ska invaderas och bli rörigt. Det är så lätt för andra att säga att det får jag stå ut med. Visst fan får jag det, jag har liksom inget val. Men underlätta för mig och förminska inte mina problem, för de är mina, de är jag och en lika stor del av min värld som de är små i din.
Jag ska försöka sova nu.

Idag blev jag påmind om hur misslyckad jag är. Mitt hjärta gick sönder lite grann. Så lätt att förstöra, så svårt att bygga upp.

Varför ska jag behöva förklara mig och det jag gör?
Varför ska jag bli ifrågasatt?
Varför kan folk inte bara lämna mig ifred?

När någon står mittemot med rynkade ögonbryn och frågar varför jag väljer att göra det jag gör, varför jag inte utbildar mig och blir någonting innan det är för sent, då brister någonting inuti. Vad ska jag svara? Måste jag dra mitt livs historia för att folk ska låta mig vara? Det låter som om det jag gör inte är värt, det betyder ingenting. Än en gång och åter igen. Obetydlig. Meningslös. Misslyckad. Du hör inte hemma här.

Priffe och jag.

OMGÅNG 1
Fight 1: Pain Of Salvation VS Pernilla Wahlgren. Röstade på Pain Of Salvation, Pernilla Wahlgren gick vidare.

Fight 2: Pauline VS Crucified Barbara. Röstade på Crucified Barbara, de gick vidare. (Woho!)

Fight 3: Kalle Moraeus & Orsa Spelmän VS NEO. Frågan var inte vem som var bäst, utan vem som var minst sämst. NEO fick rösten. Kalle Moraeus gick vidare.

Fight 4: Alcazar VS Jessica Andersson. Det tar emot. Jag vill helst inte rösta alls, men jag kan ju inte sluta nu. Alcazar... Men Jessica knep platsen till omgång 2.

OMGÅNG 2
Fight 1: Pernilla Wahlgren VS Crucified Barbara. Gissa vilka jag röstade på och vem som vann finalplatsen. Japp. Jag röstade på CB och Pernilla gick vidare. *Suck*

Fight 2: Kalle Moraeus & Orsa Spelmän VS Jessica Andersson. Pest eller kolera? Jag valde kolera och kolera tog den andra finalplatsen.

Begriper ni någonting? Inte jag heller. Det här är nog världens mest komplicerade röstningssystem. Så drygt att man får lust att bojkotta hela skiten. Att dessutom bara skitlåtarna går vidare..., värdelöst!

Snorig och dan tillbringar jag den mesta tiden i soffan med Vänner-boxen.

Det finns massor med tips för hur man på bästa sätt blir av med hårväxt. Inte så mycket för det motsatta, att öka hårväxten. Men idag fick jag ett tips som jag ska prova. Vitlök.

Om man som jag har noppat ögonbrynen lite för mycket på något ställe och håret växer superlångsamt eller inte alls, så tar man en vitlöksklyfta, skivar en bit och stryker på det nakna stället. Ja, det svider. I två-tre minuter låter man det vara innan man tvättar sig. (Var försiktig så att du inte får vitlök i ögonen...)

Jag antar att man ska upprepa "behandlingen" varje dag.
Sedan ska det tydligen hjälpa håret att börja växa.

Vad ska den här stackaren säga när hans kompisar på skämt frågar om hans mamma tappade honom på huvudet som liten?